Den goda arbetslösheten

I helgen var det påsk. Snön hade äntligen gett vika. I södersluttningen dök det upp tussilago och en och annan blåsippa. Björkriset hade vi tagit in redan helgen innan, så små gröna musöron skvallrade också om att det var dags att sätta igång med vårbruket. Sagt och gjort, fram med krattan. Den där gamla torra spretiga eken, är det inte dags att vi tar ner den? Sagt och gjort, fram med sågen. Och nu när vi har en lång och fin ekstam kan vi äntligen få ett bra stöd för rabatten där borta i sluttningen. Sagt och gjort, fram med rep, spett, slägga, yxa... Det är väl lika bra att byta till sommardäck också. Sagt och gjort…

Så är vi där igen. Flitiga som myror. Svettiga, smutsiga, med värkande leder och blåmärken på benen. Verktyg över hela tomten. Vi arbetar. Ris, sten och gegga överallt. Vi tittar på varandra, skrattar och frågar: Varför håller vi på så här? Vi skulle ju vara lediga i påsk.

I Sverige går 360.000 människor utan arbete. Siffran varierar men hur man än räknar så står en stor del av befolkningen, framför allt de unga, utan jobb. Igår fick vi reda på att Regeringen tänker satsa ytterligare 6 miljarder - 6000 miljoner! - på att snygga till siffrorna före valet. Det kan vara en anledning till att grubbla lite över det komplicerade förhållande t mellan liv och arbete.

Alltför ofta handlar diskussionen om kvantitet istället för kvalitet. Missförstå mig nu inte. Jag vet att arbetslöshet leder till stressymptom, känslor av osäkerhet, låg självkänsla, upplevd meningslöshet och dålig ekonomi. Den som är arbetslös kan få svårt att få en struktur på dagen. Man riskerar också att bli socialt isolerad.

Men! En engelsk studie visar att 6 av 10 anställda också känner sig osäkra på jobbet. De känner också stress och meningslöshet trots att de har ett arbete. De tycker också att det är svårt att få pengarna att räcka till. Med eller utan jobb så tycks problembilden se likartad ut: stress, meningslöshet, isolering, ekonomiska bekymmer. Fler jobb löser inte alltid arbetslöshetens problem. Och vice versa naturligtvis: man kommer inte ifrån arbetslivets avigsidor genom att bli arbetslös.

Jag är för tillfället egenföretagare. Jag kan inte vara arbetslös, bara uppdragslös. Jag är konstant arbetsgivarlös men aldrig sysslolös. Jag har ingen anställningstrygghet men än så länge lyckas jag försörja mig. Helgens arbete var obetalt och ganska kravlöst och jag njöt av varje minut. Skulle jag mått lika bra med A-kassa? Förmodligen inte, men inte heller som anställd trädgårdsanläggare.

Den där stora tunga stenen som skulle bli en så bra kantsten, den passade helt enkelt inte när den kom på plats. Det spelade ingen roll hur jag vände runt och bökade. Då satte jag mig med en öl och tittade strängt på den ett tag. Lyfte bort den och fortsatte kratta istället. Så borde arbetslivet se ut.