Organisationssyn

Organisationers fascistoida natur

Förakt för svaghet är fascismens grundton. Vi hör den även i företagsekonomin. Företag behåller ju det starka och gör sig av med det svaga. Starkt och svagt definieras då i termer av bidrag till uppfyllelsen av formella mål. Det samma gäller i mer eller mindre uttalad grad alla organisationer. Det kallas rationalisering i strävan efter effektivitet och är föga kontroversiellt. Men det handlar, provokativt uttryckt, om ett fascistiskt grundparadigm som omvälvs av en demokratisk, humanistisk retorik. Det relevanta subjektet, det som skall hållas friskt, är inte människan - framför allt inte den svaga människan - utan organisationen.

Vi säger att människocentrerad organisering strävar efter mänsklig växt, men redan modernismen och den traditionella företagsekonomiska synen på organisationer rymmer en tillväxtidé: att allt ska bli bättre och växa. Skillnaden är att i det moderna projektet ska främst organisationerna växa medan i människocentrerad organisering är det främst människor som skall växa. Det moderna projektet tycks kunna tänka sig ekonomisk tillväxt på bekostnad av människor. Människocentrerad organisering kan tänka sig mänsklig tillväxt på bekostnad av ekonomisk.

Provokativt uttryckt bygger våra moderna målfokuserade organisationer på att göra människor så lite mänskliga som möjligt. Modernitetens dröm är ju att ta bort kärlek och mystik som grundläggande drivkrafter och argument, och så skapa den byråkratiska apparaten som styrs auktoritativt av rationella regelsystem. Chefer får t ex inte visa känslor eftersom känslor inte är objektiva.

Samtidigt bygger alla organisationer på ett lärande som i sin tur bygger på identifikation med organisationen och rollen. Innan du känner dig som akademiker är du inte akademiker. Gå in i identiteten så lär du dig - annars inte. Samma mekanism gäller även för Volvoiter och Greenpeace-aktivister. Vägen till en identitet, till att bli någon i organisationernas värld går alltid via någon form av "karriär". Även den o-mänskliga (känslokalla) organisationen reproducerar sig ständigt på detta sätt.

Organisationsprocesser

Hittills har vi begagnat citationstecken kring begreppet "organisation", detta för att markera att vi, när vi använder uttrycket betecknar vardagsbetydelsen. En "organisation" kan vara ett företag, en fabrik, en myndighet, en avdelning etc. "Organisation" betecknar med andra ord ett enskilt ting, dvs ett enskilt varande. En noggrannare fokusering på betydelsen av "samspelet" måste leda till en något annorlunda förståelse av begreppet organisation. "Samspel" måste förstås som en aktivitet och inte som ett enskilt ting. Det är därför mer korrekt att tala om "organisering" eller om samspelsprocesser, än om en "organisation". I vårt perspektiv är det ointressant att söka avgöra en "organisations" gränser. Huruvida konsulter, den stadiga kunden, ägarna etc, är delar av organisationen, är ett exempel på frågor som måste formuleras om. I stället för "organisationens" gräns, kommer det att vara samspelets ändamål, exempelvis affärsidén, som avgränsar problemet.

Vilka deltar i ett enhetligt samspel vars syfte är att göra företagets affärsidé manifest? Detta är en relevant avgränsande fråga. Strukturförändringar i organisationer i form av t ex sammanslagningar, bolagiseringar och outsourcing tillsammans med en minskad andel fasta anställningar, bemanning via bemanningsföretag, etc, gör att organisationers formella aspekt blir kortlivad. Idéer som "virtuella organisationer" lyfter fram att samfällt agerande kan ses som organisering, oavsett formella organisationsgränser.