Konceptet K R A M



Människocentrerade organisationer har en bra balans och rytm mellan fyra grundläggande egenskaper: (1) medarbetarna ser och tar hand om varandra, (2) arbetet sköts utifrån en saklig grund och med tillfälle till en rationell dialog, (3) regelverk och ansvarsområden är tydliga, och (4) att tillhöra organisationen ger identitet och en känsla av meningsfullhet. Dessa egenskaper återspeglar fyra dominerande tanketraditioner som den västerländska människan utformat, och utformats av: den kristna etiken med sitt grundläggande budskap om KÄRLEK och förlåtelse, det grekiska tänkandet styrt av RATIONALITET , den romerska rätten byggd på AUKTORITET och slutligen, och mer svårgripbart, den ständiga längtan och strävan efter de gränsöverskridande upplevelserna och insikterna som vi försöker fånga i begreppet MYSTIK .

Dessa tanketraditioner kan också ses som svar på mänskliga behov: vårt behov av närhet och omtanke, tankens krav på konsistens och logik, gemenskapens behov av ordning och i viss utsträckning ansvarsfrihet, och slutligen vårt existentiella behov av att sträcka oss utanför det vi för tillfället ser och förstår. Som enskilda individer behöver vi måhända mer än detta (exempelvis föda, sex, värme och så vidare). KRAM handlar om vad samspelet i en grupp kräver.

 

 

Modellen är en balansmodell i den meningen att mystik och rationalitet ses som en "diagonal" där upplevelse balanserar förnuft, och vice versa. Den andra "diagonalen", med auktoritet och kärlek på var sin sida, håller upp omsorgen om den enskilda människan som ett korrektiv mot alltför byråkratiskt eller auktoritärt beteende. Dessutom finns en balans mellan "mjuka" osynliga värden till vänster och "hårda" till höger, mellan känsla och tanke. Man kan även läsa in en balans mellan modellens övre halva, som tycks bygga på avlyssning och underkastelse som grundläggande förhållningssätt, något som måste balanseras med dialogen vilken utmärker både kärlek och rationalitet.