Andrum

Men dörrarna öppnas inte! Plötsligt stannar allt upp. Kvinnan bredvid trampar otåligt. Bakom mig hör jag en suck. Jag känner hur musklerna spänns kring nacke och axlar. Adrenalinet strömmar till. Vi väntar men inget händer… Stress! Stockholms Stad har skaffat nya tunnelbanevagnar och de har den egenheten att när tåget har stannat så tar det ett par, ibland ända upp till fyra sekunder innan dörrarna öppnas. Tro mig, jag har tagit tid. Jag kan också försäkra dig att de sekunderna kan kännas långa. Jag har sett medpassagerare som mer eller mindre tappat kontrollen. De suckar och stönar. Ibland sparkar någon till dörren i frustration. Våra effektiva flöden möter ett hinder och i en stressad tillvaro tycks vi paradoxalt nog uppfatta allt som tvingar oss att stanna upp som en fientlig handling.

En ovanligt stressad morgon när detta hände bestämde jag mig för att inte bli irriterad. Istället andades jag ut när vagnen stannade… försökte slappna av och lät axlarna sjunka… bestämde mig för att inte andas in igen förrän dörrarna öppnades… Blundade… Tiden det tar att öppna dörrarna på tunnelbanan är ett nutida Andrum i miniatyr. Ett tillfälle att andas. Att låta Anden få utrymme. Jag vet att det låter överdrivet men försök så får du se att det faktiskt fungerar. Och du skall få ytterligare ett tips på ett nutida andrum i mikroformat: Internet i väntan på Hemsidan. Du känner igen situationen. Själv har du tänkt färdigt. Adressen är rätt men plötsligt stannar allt upp. Du har tryckt på Returtangenten, men inget händer. Sakta, sakta framträder ny men än så länge otydbar information på skärmen - och irritationen och otåligheten stiger.

Gör då på samma sätt: andas ut, blunda, våga vänta några sekunder och återvänd så med en långsam inandning. Det kan rädda din jämvikt den dagen. Saliga äro de saktmodiga! Tänk på det nästa gång, att bristerna i din bredbandsuppkoppling kan rädda din själshälsa!